Efter flera veckors vickande och gnuggande trillade till slut framtanden ut. Eller trilla och trilla, Måns drog och slet så ordentligt att det gjorde ont i kroppen, inte bara hans. När tanden väl var ute visades den upp som en trofé av en mycket glad och stolt 7-åring och vem kan klandra honom. Gluggen mäts ju i cm!
Måns stora framtand (nu i min plånbok)